Finsittning

Igår kväll var det finsittning för lärar-nollan på restaurang Laxholmen. Jag hade köpt ny, fin klänning från hm och kavaj också. Jag anlände med två av mina kurskamrater, Rebecca och Johan, mycket tjusiga båda två!

Rebecca, jag & Johan

Vi blev bjudna på champagne under minglet och sen fick vi leta upp våra bordsplaceringar på de findukade borden!
Kvällens meny bestod av skagenröra med toast till förrätt, ryggbiff, stekt potatis och rödvinssås som varmrätt och frukt med vaniljglass och vit choklad till efterrätt. Mycket gott!



Stämningen var helt fantastisk under kvällen med ett oräkneligt antal skålar (ex. blondinskål, lärarskål och knäskål), sånger, spex, klapp och stamp i borden! Efter tillställningen var det eftersläpp på Trappan och vi mötte upp några fler ur klassen och levde loppan hela natten lång! Promenaden hem blev barfota pga. höga klackskor och onda fötter så idag har jag förskräckligt ont. Hade även ett hårband igår som satt som en törnekrona så idag är jag öm i hela huvudet. Men vill man vara fin får man lida pin har någon smart rackare kommit på!

Skickat från min HTC

Efter en vecka

Hela min historia om flytten till Norrköping tänkte jag dra en annan dag. Men här bor jag nu i alla fall för att studera till grundlärare med inriktning mot fritidshem som det så vackert heter numera (den gamla benämningen fritidspedagog ska helst inte användas men jag kommer göra det ändå).

Igår, lördag, var det min första ensamma helg i min lilla studentlägenhet. Med dagarna fyllda av föreläsningar och nollningsaktiviteter glömmer man bort ensamhetskänslorna och hemlängtan men på helgen när tempot går ner smyger den sig på. Dock blev jag glatt fascinerad över hur mycket bättre man kan känna sig med små medel. Jag pratade i telefon med flera av mina goa kompisar hemifrån och även mamma, fortsatte med lite arbete på hemtentan och på kvällen blev jag medbjuden av några killar från klassen på pub-spelning! Hemlängtan och alla de jobbiga känslorna flög iväg och har faktiskt inte kommit tillbaka på hela helgen, underbart!

Marcus sjöng och spelade på den tjeckiska puben Mitropa

Äntligen

Det pirrar i magen när jag går och lägger mig idag. Jag lyssnar på Kent, känner mig lycklig i smyg och längtar efter fler dagar.
Äntligen. Visst känns det som att kärleken väntar.

Jag är, jag är...!

Snyggaste bilden på bästa laget från Branäs kick-off-dag den 17 dec! Vi hade tipspromenad på skidor kors och tvärs över berget, hur kul som helst!
På kvällen fick vi underbart god middag, drinkbiljetter och det blev dans hela natten lång! Snacka om kick-start!

Idag är det en seg lördag. Vi var ute och härjade igår fastän jag hade sagt nej till både alkohol och Brants från början. Ibland är man svag! Men det var en superkul kväll som alltid med sköna Branäsfolk! Vi drack björnbärsdrinkar och dansade till "Mikrofonkåt". Helt klart vinterns bästa partylåt! Ikväll SKA det bli lugnt. Bakpotatis, godispåse och film står på schemat när alla invånarna i bleka huset har slutat. Jag jobbade bara 9-12 idag, lagom med tanke på hur vansinnigt kallt det är. I helgen ska jag bli frisk från min monsterförkylning så jag kan köra på för full rulle (kanelbulle!) nästa vecka och busa med alla barn.
Trevlig lördag!

Uppdatering från Isbjörnen

Jag vet att det här med blogg inte är min starka sida. Jag tänker ofta på berättelser och bilder som jag skulle vilja lägga upp men problemet är att verkligen komma till kritan. Skulle behöva nån slags Rita Skeeter-penna som skriver ner allt jag tycker och tänker. Hör av er om ni hittar nån på typ Coop (där jag just har skaffat medlemskort förövrigt, vuxenpoäng ka-ching!).

Mina första veckor här i Branäs har varit alldeles förträffligt toppenbraiga (om man bortser från incidenten med bilen)! Jag har lärt känna så många fina människor, lekt med goa, snoriga ungar och bekantat mig med livet i Björnbusedräkten.
En utav mina arbetsuppgifter är att hjälpa till i skidskoleliftarna Isbjörnen och Istappen. Två små gulliga liftar med bara barn som ramlar, snubblar, gråter och skrattar. Ingen dag är den andra lik! Förra veckan när det var tomt i liften byggde Johan snökonst!



Nu är det dock tråkigt för jag har varit sjuk i fyra dagar, en envis förkylning med feber som inte ger med sig. Imorgon ska jag göra ett nytt försök. Då väntar en heldag i Västersjöliften, en ganska avlägsen ensam historia så jag hoppas i smyg på mycket inomhusjobb i min lilla liftstuga.
Men för att ens orka upp ur sängen imorgon är det bäst att kurera sig en smula. Chai-the, digestivekex med Cremé Bonjour och vindruvor känns som en bra medicin just nu!

Atsjoo!

Krasch Boom Pang

Tänkte att jag skulle skriva om den fruktansvärda händelsen i tisdags.
Jag och min kollega (och granne) Christel var på väg hem från jobbet. När man kommer från Branäs ska man svänga höger över en bro och sen bor vi precis på andra sidan. Dock är bron väldigt skymd av hus och inte heller utmärkt med vägskylt så för en nyinflyttad är det lätt att bara blåsa förbi. Detta var precis vad jag gjorde.
Jag tänkte då att jag skulle stanna, vända och köra tillbaka men när jag tryckte ner bromsen sladdade hela bilen iväg, först åt höger och sen kraftigt åt vänster och vidare ner utför slänten mot älven. Vi körde ner några ungbjörkar men de större träden fick som tur var bilen att stanna.
Jag var i chock och kunde inte förstå vad som hade hänt. Christel sa att vi nog borde gå ur bilen ifall den skulle ta eld. Väl ute såg jag delarna av fronten ligga överallt bredvid bilen.
Jag ringde mamma och började gråta, skaka och hyperventilera kraftigt. Jag har nog aldrig varit så rädd förut. Det kändes som om vi kanske hade lurat döden för bara en minut sen.
Någon timme senare kom bärgningsbilen och bogserade iväg bilen. Just nu befinner den sig på en verkstad i Malung och vi väntar på kostnadsförslag.
Men det viktigaste är ju att vi klarade oss. Jag fick bara ont i ryggen och en stor dos chock.
Såhär i efterhand, när man kan tänka tillbaka och försöka komma ihåg är jag glad att jag tryckte på bromsen såpass hårt som jag gjorde. Med högre hastighet hade vi brakat hårdare in i träden. Och om bilen inte hade krängt till höger först, utan direkt till vänster hade vi dundrat rakt in i ett berg av djupfrysta timmerstockar... Ibland har man marginalerna på sin sida.