Helt plötsligt genom ett telefonsamtal för två veckor sedan förändrades min tillvaro drastiskt. Jag blev timanställd som vikarie på Karlstad Kommun som städare med start tisdagen i förra veckan. Jättekul såklart tyckte jag! Äntligen ett slut på ensamheten och allt det tråkiga. Men icke. Än i alla fall.
Jag mår bara sämre än när jag var arbetslös tror jag. Eftersom min arbetsdag börjar kl 06.30 betyder det att jag är konstant trött, dygnet runt. Jag somnar när jag kommmer hem, sover dåligt på nätterna och kan inte sova på helgerna. Jag känner mig som ett vrak. Som får 103 kr/timmen.
Jobbet i sig är inte jättekrävande men ganska ensamt och enformigt, något som egentligen inte passar mig. Jag vill vara där det är kaos och massor utav folk, lite stressigt men ändå inspirerande!
Det känns som om hela mitt sociala liv rinner ut i sanden.. Och allt känns så tråkigt för jag var säker på att om man bara fick ett jobb så skulle allting ordna upp sig och bli kalasbra. Alla säger åt mig att det kommer bli bättre och att jag ska hålla ut ett tag. Jag är dock ganska dålig på att vantrivas.
Dags att lägga sig. Klockan ringer halv 6.
Är det värt det?
