Riktig skäck

Igår kväll tittade familjen på I Am Legend på begäran av lillebror.
Den handlar om en man som hittade ett botemedel mot cancer men som oturligt nog gjorde alla till zombieliknande mördarmaskiner. Delar av jorden försökte evakueras men eftersom viruset var luftburet dog så småningom hela mänskligheten. Den enda som överlevde var Will Smith (jag minns inte vad hans roll hette) och hans hund Sam. De två lever helt ensamma i New York och försöker hitta ett botemedel för att göra zombisarna till människor igen.
En science fiction-film med andra ord. Och så fruktansvärt obehaglig tyckte jag!
Jag och pappa hade en livlig diskussion efter filmen om saker som vi tycker är hemska. Han menar på att det värsta som finns är filmer som Schindler's List där alltihopa har hänt på riktigt. Och jovisst är väl sådant hemskt men jag tycker ändå att det är mycket värre med sådant som inte har hänt. Science fiction. Hur mycket man än pratar om de miljoner judar som dödades så går det inte att förstå hur mycket oskyldigt folk det faktiskt är. Det är helt enkelt för stora siffror. Dessutom känns det otänkbart att något liknande skulle kunna hända igen med tanke på hur de mänskliga rättigheterna och FN och allt sånt har förbättrats sedan dess.
Med science fiction däremot kan man inte veta att det inte kommer att hända i framtiden. Många menar på att det är människan som har utvecklat HIV och AIDS så varför skulle inte handlingen i filmen I Am Legend kunna hända. Jag tror inte forskare vet så mycket om påföljder och risker som de utgör sig för ibland.
När jag var mindre var den hemskaste filmen jag visste Artificial Intelligens, A.I. Där har människor utvecklat robotar som har känslor och som ska kunna ersätta förlorade barn osv. Jag tyckte att det var helt fruktansvärt att den lilla söta pojken inte var riktig och att han kunde förstöras bara genom att plocka ut chipet ur bakhuvudet.

Så skräckfilmer med blod, monster och psykgrejer i all sin ära men de hemskaste filmerna är ändå science fiction i min värld.