Helgfilosofi

Jag har en förmåga att gråta väldigt lätt. Speciellt när jag är arg och tycker att något är orättvist.
Därför har det spillts många tårar när det närmar sig helg.
Jag och några av mina kompisar har inte fyllt krogåldern än och kan därför inte följa med när vännerna drar ut. I början, när det var sommar, gick det an någorlunda eftersom det var lätt att dra ihop ett gäng, hitta en trevlig gräsplätt och korka upp en flaska vin eller några cider.
Men nu när årstiden inte tillåter oss att sitta ute och ha det trevligt blir hemmakvällarna allt fler. Visst är det väldigt skönt att bara ta det lugnt ibland men när man sitter och tröstäter godis för tredje eller fjärde helgen i rad skulle man gärna byta ut allt lugnet mot en hejdundrande fest. Filmerna i min bokhylla känns uttjatade och livet går på någon slags rutin.
Så när jag sitter på en torsdags- eller fredagseftermiddag och hör mig för vad kontakterna på msn-listan ska hitta på i helgen slutar det oftast med att jag känner mig ensammast i hela världen. Och det är då det inte går att hålla emot tårarna.
Jag får inte gå på min egen studentbal, jag får inte köpa studentmössan själv, jag får inte skriva på skolpapper själv och jag får inte följa med kompisarna på helgerna. Är livet ens värt att leva när man inte är 18 år? Ibland funderar jag på det...

Samtidigt kan jag inte undgå att känna mig bortskämd och lite drama queen.
Jag är ju trots allt inte alldeles ensam om att sitta i den här situationen. Jag har underbara vänner som stöttar i ur och skur. Vänner är nog det finaste man kan ha här i livet.
Men jag tycker ändå att jag har rätten att tänka lite egoistiskt ibland och vara lite nere och deppig. Man kan ju inte alltid vara på topp.

Atlantis:
"När man når botten kan det sen bara gå uppåt"

In the 60's

Idag fick jag 60-talsfnatt! Det drabbade mig då jag hörde en otroligt svängig Beatles-låt på radion. Twist and Shout.
Nu drömmer jag mig bort till pastellfärgade, prickiga klänningar, isglass, elvis, cadillacar, jukeboxar, blommor och grönt gräs! Ungefär som i Grease kan man väl säga. Jag önskar i alla fall att jag hade kunnat fått vara med då på den fina tiden. Jag tycker allt verkar så underbart då!
Inget jäkla tjat om krogar och suparfester. Tänk att bara gå och dansa i Folkets Park eller något liknande. Jag måste verkligen hitta en tidsmaskin...

Peace!

Atschi atschi atschi prosit!

Andra dagen hemma från skolan idag. Ganska långtråkigt.
Jag har klinkat lite på nyinköpta guitar hero 3 men tillslut blev jag trött i fingrarna.

Näsan bara rinner och rinner och jag har slagit rekord i nysningar på rad. Sju stycken.
Nu är hela näsan röd och den svider efter alldeles för många fräääs i näsduken. Papperskorgen är alldeles överfull.
Jag känner mig eländig som en naken eskimå. För dom skulle nog känna sig väldigt eländiga om dom vore nakna.

God Bless America!

Hjälp vad den här bloggen uppdateras ofta. Man hinner inte med i svängarna. Or not.

I alla fall. Nu sitter jag sjuk i min säng och har precis sett Barack Obama svära president-eden på tv. Bush flög iväg i en helikopter till Texas och vi får verkligen hoppas att han stannar där for ever and always.
Natten till måndag toksnöade det och nu håller allting på att blaska bort. Underbara januari.
Mitt liv går väldigt mycket upp och ner nu. Jag har sedan länge konstaterat att jag är en väder-människa som påverkas otroligt mycket beroende av färgen på himlen.
Just nu är den grå och då är även jag ganska grå.
Jag värdesättar mina underbara solglimtar otroligt mycket men jag hemlighåller för mig själv vilka de är.

Snart kommer mamma hem och lagar fiskbullar till mig. Nom nom!

Omnia vincit amor.

De sista timmarna...

Nu är mitt sista jullov snart över. Det är verkligen vemodigt.
Jag sitter och peppar mig själv med musik som påminner mig om sommaren och värmen och glädje och kärlek. Tyvärr är musikbiblioteket fortfarande infekterat av julmusik i mängder. Den ska rensas ut så fort jag orkar! Julen ska bort bort bort!

Nu är det 2009. Det är ett stort år med stora händelser.
- Jan fyller 50 år
- Mormor fyller 85 år
- Jag tar studenten
- Anton & Linn går ur nian
- Farmor fyller 75 år
- Jag & Martina fyller 18 år
- Farbror Lennart fyller 50 år
- Sandra fyller 10 år

Också har vi några blivande tjugoåringar.
Det nya året ska bli sundare. Jag ska börja träna flitigare. Mitt mål är att springa Karlstad Stadslopp den 13 juni på mindre än 1 timme och 14 minuter (som var min tid för fyra eller fem år sedan). Det blir väl lite spännande!
Jag orkar inte vara så ambitiös som alla andra och skriva om det gångna året i detalj och lägga upp de bilder som beskriver det bäst. Jag blickar hellre framåt!
Men jag vill ändå nämna några saker som har betytt mycket för mig.

Jag har under året lärt känna mig själv på riktigt. Tack vare olika personer och framför allt en speciell person i slutet av året. Den här personen har kastat omkull hela min tillvaro och rört om i grytan ordentligt. Personen betyder mycket för mig och har hjälpt mig att klara ännu en grå och dyster höst och vinter. Du har en mycket speciell plats där inne!
En annan person och jag har stärkt våra oskiljbara vänskapsband vilket känns så underbart att det inte går att beskriva med ord. Vi ska ta oss an världen på egna ben, hand i hand. Med varandra klarar vi vad som helst. Vi är bäst och vi lämnar aldrig varandra.
Två andra personer har jag också stärkt mina band till. Utan dem skulle min vardag rasa samman och jag skulle inte vara något alls. Det kommer svida i hjärtat när vi skiljs åt. Men jag vet att vi aldrig någonsin kommer tappa varandra.
Hela året kan sammanfattas med orden: "I've got no party to go to" (Marit Bergman - No Party). Nästan alla mina vänner fyllde 18 detta året. Krogåldern.
Jag har aldrig suttit hemma så många helger som detta år. Men i och med mitt tråkande på fredag- och lördagkvällar har jag insett att livet kretsar verkligen inte kring alkohol. Den förstör mest och gör att människor inte agerar som sig själva. Man gör och säger dumma saker som sedan inte går att ta tillbaka. Man bygger inte relationer, varken kompis eller pojkvän/flickvän av alkohol. Man bygger det av det som finns på insidan. Allra längst in.
Jag tycker om mig själv för att jag kan konsten att uppskatta det lilla i vardagen. Det är därför jag oftast ler. Men jag vet också att jag har ett stort hjärta som är lätt att såra. Jag sprider gärna kärlek var jag än går men får jag inte tillräckligt mycket tillbaka brister jag. Men jag vill ta in många i mitt hjärta för det är stort. Det har jag ärvt av min mamma.

Det här året, 2009 ska bli vårat år. Nu är det våran tur. Det är vi väl värda.