De sista timmarna...

Nu är mitt sista jullov snart över. Det är verkligen vemodigt.
Jag sitter och peppar mig själv med musik som påminner mig om sommaren och värmen och glädje och kärlek. Tyvärr är musikbiblioteket fortfarande infekterat av julmusik i mängder. Den ska rensas ut så fort jag orkar! Julen ska bort bort bort!

Nu är det 2009. Det är ett stort år med stora händelser.
- Jan fyller 50 år
- Mormor fyller 85 år
- Jag tar studenten
- Anton & Linn går ur nian
- Farmor fyller 75 år
- Jag & Martina fyller 18 år
- Farbror Lennart fyller 50 år
- Sandra fyller 10 år

Också har vi några blivande tjugoåringar.
Det nya året ska bli sundare. Jag ska börja träna flitigare. Mitt mål är att springa Karlstad Stadslopp den 13 juni på mindre än 1 timme och 14 minuter (som var min tid för fyra eller fem år sedan). Det blir väl lite spännande!
Jag orkar inte vara så ambitiös som alla andra och skriva om det gångna året i detalj och lägga upp de bilder som beskriver det bäst. Jag blickar hellre framåt!
Men jag vill ändå nämna några saker som har betytt mycket för mig.

Jag har under året lärt känna mig själv på riktigt. Tack vare olika personer och framför allt en speciell person i slutet av året. Den här personen har kastat omkull hela min tillvaro och rört om i grytan ordentligt. Personen betyder mycket för mig och har hjälpt mig att klara ännu en grå och dyster höst och vinter. Du har en mycket speciell plats där inne!
En annan person och jag har stärkt våra oskiljbara vänskapsband vilket känns så underbart att det inte går att beskriva med ord. Vi ska ta oss an världen på egna ben, hand i hand. Med varandra klarar vi vad som helst. Vi är bäst och vi lämnar aldrig varandra.
Två andra personer har jag också stärkt mina band till. Utan dem skulle min vardag rasa samman och jag skulle inte vara något alls. Det kommer svida i hjärtat när vi skiljs åt. Men jag vet att vi aldrig någonsin kommer tappa varandra.
Hela året kan sammanfattas med orden: "I've got no party to go to" (Marit Bergman - No Party). Nästan alla mina vänner fyllde 18 detta året. Krogåldern.
Jag har aldrig suttit hemma så många helger som detta år. Men i och med mitt tråkande på fredag- och lördagkvällar har jag insett att livet kretsar verkligen inte kring alkohol. Den förstör mest och gör att människor inte agerar som sig själva. Man gör och säger dumma saker som sedan inte går att ta tillbaka. Man bygger inte relationer, varken kompis eller pojkvän/flickvän av alkohol. Man bygger det av det som finns på insidan. Allra längst in.
Jag tycker om mig själv för att jag kan konsten att uppskatta det lilla i vardagen. Det är därför jag oftast ler. Men jag vet också att jag har ett stort hjärta som är lätt att såra. Jag sprider gärna kärlek var jag än går men får jag inte tillräckligt mycket tillbaka brister jag. Men jag vill ta in många i mitt hjärta för det är stort. Det har jag ärvt av min mamma.

Det här året, 2009 ska bli vårat år. Nu är det våran tur. Det är vi väl värda.