Jag är trött. Så där trött så det svider i ögonen och så där så att dom ofrivilligt slocknar. Jag är varm och lyssnar på ganska trevlig radio. Perfekt för att bara lägga sig ned och dra en filt omkring sig. Vinterdvala.
Det är ganska fint ute nu. Jag var en snöhatare ett tag men jag tror jag tycker om den nu. Det är viktigt med snö när det snart är sportlov. Annars blir det inte samma sak.
Himlen är lite rosa och det är också fint. Jag vill gå i skogen och ta kort på allt det fina. Sen vill jag koka kärleksté och äta scones och morotskaka. Med min vän Martina.
Istället ska vi träna. Det är också kul förstås men just nu är jag så trött.
Och just nu orkar jag inte analysera etik och moral.
Är det rätt att skaffa ett nytt barn för att rädda livet på ett dödssjukt syskon?

Just nu får dom göra nästan vad dom vill. Så länge jag får drömma om gröna ängar.
Så kan vi sjunga tillsammans om en längtan som aldrig blir still, för alla oss som aldrig vet vad vi vill. Det är kärlek det. Dom små orden i vardagens alla bestyr.