Sicko

Nu är jag sjuk igen. Feber, illamående och nys.
Mitt immunförsvar kan ta sig.


Over and out. Natti.

No fucking española

Idag sov jag länge eftersom det blev väldigt sent kvällen innan. Jag och Sofia hade djuuuuupa samtal ända in på småtimmarna. (Y)
Tillsammans med Martina & Sofia åkte jag till stan och satte sprätt på lite stålar. Lite kläder följde med hem.
Sedan kom kusin Linn och lånade kläder inför sitt 80-talskalas på lördag.

Sen var det spanska. *dramatisk musik.. duum duum duum*
Och det var skit.
Spanskatanten pratade som vanligt på enbart spanska, jag fattade absolut ingenting och alla andra fattade allting. Hon gav mig jättemånga frågor och jag bara skakade på huvudet och sa: vet inte.
Blickarna från de övriga tjugo i klassen brände och jag kände mig som den kassaste på hela jorden. Jag var nära på att börja storgråta och rusa ut tre gånger. En liten tår kunde jag dock inte hålla inne. Inte heller några för några fler inne på toaletten på rasten.
Det var hemskt och jag tänker aldrig mer gå dit igen.
På bussen hem grät jag i smyg hela vägen. Egentligen vet jag inte varför men jag kände mig så otroligt dålig och värdelös. Jag är ganska sårbar i vissa lägen tror jag. Jag började tänka på allt möjligt där på bussen och radion spelade bara sorgliga ballader som fick hjärtat att vrida sig i plågor.
När jag väl kom hem drack jag en stor kopp te. Nu ska jag tröstäta chokladpraliner och sitta och förbanna spanskatanten. Och hela det spanska språket för den delen..

Bild: Emo-Malin

Vad ska vi göra? Ta katten och köra!

Med underbart vackert höstväder tog jag katten i famnen och kameran över axeln och begav mig ut i trädgården. Fotosession! tänkte jag.
Min lilla söta Viggo är dock rädd för precis allt, inklusive det lilla knäppet från kameran när man tar ett kort. Så det blev bara tre kort innan hann sprang iväg mot säkrare granngårdar.
Det är tur att han är så söt i alla fall :)

Lite välbehövlig städning i strumpbyxlådan har jag även gjort idag. 15 par i soptunnan!
Så nu finns det plats för många nya. Dock konstaterade jag att jag nog har nästan alla färger..

Med en enkel tulipan

Världens bästa godisråtta har fått världens bästa "jobb"! Som provsmakare!
Jag anmälde mig på någon hemsida som jag hittade av en slump och idag fick jag ett paket i brevlådan med två ahlgrens bilar-påsar, en polly och en läkerolask. Plus ett mail med svarsformulär. Så nu har jag suttit och smaskat och funderat på hur bra sötman och syrligheten och utseendet är. Jag gillert!





Idag fyller broder Anton 16 år. Han fick en sänglampa och en godispåse av mig. Också var jag tvungen att gå upp sju imorse för att sjunga.. Men det fick det väl vara värt.
Imorgon blir det kalas med smörgåstårta och marsipantårta. Jag tycker inte om något ^^
Men det är ju bara himla typiskt mig. Nu ska jag baka negerbollar till födelsedagsbarnets ära i alla fall.

Det mesta har regnat bort

Jag tror att vi snart får lägga till september som en sommarmånad. Det tycker jag är bra. Fast bada kan man ju inte förstås..

Jag är superduperförkyld. Kanske är nån svininfluensan light? Fast det sitter mest i näsan. Jag avverkar näsdukar snabbare än papperstugg! Tar snoret aldrig slut undrar man ju. Kanske är det så att när man är förkyld byts allt blod ut mot snor. Isåfall hugger jag av mig armen så det kan rinna ut.
Ikväll har jag spanska på universitetet. Det är ett spännande språk, vackert och inte alltför svårt känns det som. Det känns så naturligt att prata. Orden liksom virvlar runt i blodet och kroppen skriker: varför har du inte läst spanska tidigare!
Oh vad jag ljuger bra.
Men nu ska jag inte ljuga. Jag avskyr mina spanskalektioner på universitetet. Det är sent på kvällen, det är stora grupper, det är alldeles för intensivt och jag har dåligt tålamod vilket resulterar i att jag bara blir sur och frustrerad. That's it. Korten på bordet.
Jag står ut med kursen endast för att jag behöver studiebidraget.

Idag ska jag i alla fall träffa min kusin Linn som jag inte har sett sen Gustav Vasa invigde Vasaloppet. Vi ska ta en truddelutt på stan och det är väl den enda ljuspunkten på denna dag.
Solen skiner förstås, det är alltid uppskattat.

Det går alltid hål i favoritkläderna

Rubriken talar för sig själv. Det är så det är.

Jag ska absolut inte bli hemmafru när jag blir stor. Det är ett konstaterande som jag har gjort denna vecka. Jag blir snart galen på att bara gå hemma och dutta och ditta och datta.
På måndag- och tisdagkväll har jag mina universitetskurser men det förslår inte så mycket. Det är så mörkt på kvällarna nu så man blir bara dödstrött. Speciellt om man har en galen colombiansk tant som står och viftar med armarna och skriker "Hasta la vista!". Då blir man jättetrött efteråt kan jag lova.
Igår dammsög jag hela nedervåningen, lagade mat och hyrde film med Martina.
Idag har jag skickat mail och ringt till banken. Också regnar det.
Hur kommer det sig att alla pensionärer inte blir galna av tristess?
Har de upplevt så mycket i sina liv så de är trötta på att det ständigt händer saker och tycker det är härligt att bara sitta och glo i väggen. Jag undrar...

Tur att man har en händelserik helg framför sig iaf!
Ikväll blir det muffinsbak. Det är festligt. Men mina rice krispies är slut (varför är alltid rice krispies:arna slut?!)...

En grå början på hösten

Jag sitter och funderar på varför vi människor så gärna skriver ner allt vi tycker och tänker. Varför vill man att andra ska läsa om vad som pågår i mitt huvud? Söker man efter likasinnade eller vill vi bara bekräfta att vi finns även om vi inte alltid hörs?
Det finns mycket att fundera på.
Man kan sitta och blicka ut över parken och titta på löven och träden och bussarna som kommer och går hur länge som helst. Och fundera.
Jag undrar hur det känns att vara ett löv. De är så modiga egentligen som vågar släppa taget och bara falla. De kan ju hamna nästan vart som helst.
På marken bland de andra löven eller rakt i händerna på ett barn med fingervantar. Eller också kommer det en hund och äter och sliter bland löven. Katterna kanske kissar på löven.
Det är nog inte så glamoröst att vara ett löv. Men nog är de modiga.
Det är sånt jag funderar på idag, denna första höstdag.