Jag sitter och funderar på varför vi människor så gärna skriver ner allt vi tycker och tänker. Varför vill man att andra ska läsa om vad som pågår i mitt huvud? Söker man efter likasinnade eller vill vi bara bekräfta att vi finns även om vi inte alltid hörs?
Det finns mycket att fundera på.
Man kan sitta och blicka ut över parken och titta på löven och träden och bussarna som kommer och går hur länge som helst. Och fundera.
Jag undrar hur det känns att vara ett löv. De är så modiga egentligen som vågar släppa taget och bara falla. De kan ju hamna nästan vart som helst.
På marken bland de andra löven eller rakt i händerna på ett barn med fingervantar. Eller också kommer det en hund och äter och sliter bland löven. Katterna kanske kissar på löven.
Det är nog inte så glamoröst att vara ett löv. Men nog är de modiga.
Det är sånt jag funderar på idag, denna första höstdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar