Rubriken talar för sig själv. Det är så det är.
Jag ska absolut inte bli hemmafru när jag blir stor. Det är ett konstaterande som jag har gjort denna vecka. Jag blir snart galen på att bara gå hemma och dutta och ditta och datta.
På måndag- och tisdagkväll har jag mina universitetskurser men det förslår inte så mycket. Det är så mörkt på kvällarna nu så man blir bara dödstrött. Speciellt om man har en galen colombiansk tant som står och viftar med armarna och skriker "Hasta la vista!". Då blir man jättetrött efteråt kan jag lova.
Igår dammsög jag hela nedervåningen, lagade mat och hyrde film med Martina.
Idag har jag skickat mail och ringt till banken. Också regnar det.
Hur kommer det sig att alla pensionärer inte blir galna av tristess?
Har de upplevt så mycket i sina liv så de är trötta på att det ständigt händer saker och tycker det är härligt att bara sitta och glo i väggen. Jag undrar...
Tur att man har en händelserik helg framför sig iaf!
Ikväll blir det muffinsbak. Det är festligt. Men mina rice krispies är slut (varför är alltid rice krispies:arna slut?!)...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar