No fucking española

Idag sov jag länge eftersom det blev väldigt sent kvällen innan. Jag och Sofia hade djuuuuupa samtal ända in på småtimmarna. (Y)
Tillsammans med Martina & Sofia åkte jag till stan och satte sprätt på lite stålar. Lite kläder följde med hem.
Sedan kom kusin Linn och lånade kläder inför sitt 80-talskalas på lördag.

Sen var det spanska. *dramatisk musik.. duum duum duum*
Och det var skit.
Spanskatanten pratade som vanligt på enbart spanska, jag fattade absolut ingenting och alla andra fattade allting. Hon gav mig jättemånga frågor och jag bara skakade på huvudet och sa: vet inte.
Blickarna från de övriga tjugo i klassen brände och jag kände mig som den kassaste på hela jorden. Jag var nära på att börja storgråta och rusa ut tre gånger. En liten tår kunde jag dock inte hålla inne. Inte heller några för några fler inne på toaletten på rasten.
Det var hemskt och jag tänker aldrig mer gå dit igen.
På bussen hem grät jag i smyg hela vägen. Egentligen vet jag inte varför men jag kände mig så otroligt dålig och värdelös. Jag är ganska sårbar i vissa lägen tror jag. Jag började tänka på allt möjligt där på bussen och radion spelade bara sorgliga ballader som fick hjärtat att vrida sig i plågor.
När jag väl kom hem drack jag en stor kopp te. Nu ska jag tröstäta chokladpraliner och sitta och förbanna spanskatanten. Och hela det spanska språket för den delen..

Bild: Emo-Malin