Julrusch!

Underbara julhelgen lider nu mot sitt slut och det är dags att summera. Jag var sjuk och orkade med allt ståhej tack vare alvedon. Julafton var som vanligt stillsam och mysig med några släktingar och familjen. Jag tror faktiskt att jag fick det mesta på min önskelista!
På juldagen firade vi som vanligt den andra julaftonen hemma hos farmor & farfar tillsammans med alla kusiner. Livat som vanligt och stora presenthögar!
På annandagen passade jag på att ta det riktigt lugnt, jag åt frukost vid tv:n till Love Actually och förundrades återigen vilket lyckopiller den filmen är!
På kvällen lyckades jag ta mig till Orrholmen, efter mycket busstrul, där jag satt och nickade till medan grabbsen spelade NHL. De tröttnar aldrig och jag förstår inte tjusningen med tv-spelshockey..

Idag har jag varit själv hos Samuel för han jobbade som vanligt. Jag duschade länge, åt god frukost vid tv:n och passade på att kolla diverse repriser. Sedan gjorde jag ett litet städryck. Duktiga mig :)
Imorgon tar jag och bror tåget till Göteborg för att gå på utomhusmatchen med Färjestad-Frölunda. Termobyxorna på!

God Jul

Jag ska strax lägga alla mina julklappar under den fina granen som jag klädde igår. I år är den bara dekorerad med guld och rött!
För första gången nånsin är jag sjuk på julafton, har fått en riktig superförkylning.. Men med en trave näsdukar ska jag nog klara av det.
Nu ska vi äta lunch, ostkaka, och sedan är klockan tre och det vanliga julschemat rullar igång.

God Jul på er!

Jag testar nya saker

Tekniska jag är på framfart! Detta inlägg skrev jag för ett tag sen men först nu kom jag på hur man fick in det till bloggen (mobilen skapade en ny nämligen). Heja!

Jag köpte mig en ny mobil förra veckan. Nu blir det premiärtest för blogga med den ^^ jag är på väg till körskolan för att göra testteoriprov. Det är så svårt! Sen ska jag handla lite fika till mina små gitarrungar för vi har sista gången idag! Dom har varit jätteduktiga och lärt sig i en rasande fart! Får se om jag kör fler kurser i januari. Nu kommer bussen, bara 6 minuter försenad...

Med hjärtats egna ord

Kärlek snavar och faller och går sönder och blir ful. Jag har snavat länge.
Jag snavar ett tag till.

För vill du inte ha mig. Då ska ingen annan heller få det.

När man bara kan säga mjau

Idag ligger jag och Pepsi på sängen och är sjuka.
Jag har fått en släng av ny förkylning (eller också pga vaccinet) och hon har ont i tassen och har ev. lite blodtussar i pälsen. Kanske har hon varit i slagsmål eller fått en törn av en bil.. Sånt får man aldrig veta för hon säger inte så mycket. Jo, hon morrar om man håller i den onda tassen.

Det är tråkigt novemberväder och om några timmar måste jag pallra mig iväg och spela gitarr med mina barngrupper. Idag är jag inte speciellt sugen faktiskt.
En kladdkaka, en kopp te och film skulle vara trevligare.

En kopp te med smak av hopp, tack!

Emellanåt känns det lite tungt såhär i gråa november. Man tappar lusten, kärleken går sönder, man hostar, städar för lite och är för dålig på att köra bil.
Tur att Lasse kom och lyste upp min värld i onsdags i alla fall. Det var verkligen en mysig konsert. När man har sett honom tre gånger tidigare börjar man bli rutinerad.

Men han lyckas ändå överraska varje gång! På somrarna är det glädjefyllt och på hösten mer mysigt.
Han är en älskvärd man.

Idag är det fredag. Det är en regnig och genomgrå dag. Vi har fått en liten aptitretare på den förhoppningsvis kommande snön men det smalt bort illa kvickt.
Jag har isolerat mig hemma hela denna helgen i fruktan för svininfluensan som härjar. En handfull dödsoffer har den skövlat hittills i Sverige, från småbarn till äldre.
Jag själv har haft en veckas lång utredning ifall jag var allergisk mot vaccinet (äggvita) eller inte. Jag är förmodligen lite överkänslig men inte så allvarligt så att jag inte kan ta sprutan. I eftermiddags for jag iväg för att trycka nålen i armen men då var det såklart slut. Och nästa leverans väntades inte komma förrän onsdag nästa vecka. Därav isoleringen. Jag är astmatiker och därmed i riskgruppen.
Blir jag smittad slås mina lungor ut fortare än kvickt har jag förstått och en respirator på sjukhuset väntar mig då. En hemsk tanke som jag ändå tänker alltför ofta. Döden skrämmer mig mer än någonting annat...

Jag håller mina tummar för min kära vän i stora staden. Hon lever livet.


Och jag grubblar över dig som vanligt och undrar vad jag ska ta mig till. Varför gör du det självklara så omöjligt svårt? Jag ber inte om mycket. Bara om att få bli älskad.

The end of October

Idag har jag varit på min första körlektion! Det var otroligt pirrigt att köra med deras nya, välfungerande bilar... jämfört med våran Ford-skrutt. Hur som helst så gick allt bra och vi båda kom tillbaka till körskolan i ett stycke. Nu ska jag träna start i backe som en galning så jag kan stryka det från listan!


I fredags hade jag och Martina fest hemma hos henne. Ungefär tjugo personer infann sig denna kväll som blev... intressant. Men det var väldigt roligt så länge det var roligt!
Huset står, till Martinas mammas lättnad, kvar i alla fall.

På lördag står det MUSE! i kalendern. Jag lyckades köpa en biljett i veckan för ett normalt pris och även riktigt billiga bussbiljetter. Martina, Sofia och Jennie bor på ett vandrarhem i Stockholm medan jag, Millie och Josefine kör på lägenhet. Bekvämt! ^^
Jag tror att det kommer bli fantastiskt häftigt i alla fall. Det är ett episkt band.


Jag måste lägga upp en liten bild på detta underbara halsband som jag har köpt för 300 kr.
Det är ett likadant som Arwen har i Sagan om Ringen och jag tycker det är såååå vackert :)
Hoppas det kommer i brevlådan snart!

Pringleschips

Idag har jag haft en super-segis-dag. Jag gick upp vid två. Hehe.
Men jag vaknade egentligen vid ca 10 och började titta på film. Benjamin Buttons otroliga liv.
Himlans vad bra den var!! Jag var helt fängslad av den trots att den var hela tre timmar lång!
Den handlar om en bebis som föds som gammal och blir yngre och yngre istället för att åldras. Brad Pitt hade huvudrollen, mmm :) Filmen rekommenderas absolut till den som råkar ha tre timmar över.

När jag hade stoppat i mig lite frukost sådär vid tresnåret och babblat med Samuel i telefon någon timme låg jag i soffan och tittade på träden. Jag var nästintill apatisk. Jag hade ingen ork eller lust till någonting!
Efter vad som kändes som timmar reste jag mig ändå upp och tog en buss till Netto för att köpa chips. Men dom hade inte de chipsen jag ville ha så jag tog mig en ordentlig promenad till Willys. På vägen hittade jag en mobiltelefon vid gräskanten. Jag svarade när den ringde och stämde träff med ägarna som skulle komma i en röd bil. Dom kom efter några minuter och var väldigt tacksamma och tack och tack och tack. Sedan ville dom ha mitt namn och adress så dom kunde ge mig en belöning.
Tänk vilken tur att jag låg hemma i soffan och blev jättsugen på chips och vilken tur att Netto inte hade de chipsen för annars hade jag aldrig gått på cykelvägen där mobilen låg!
Tur i oturen!

Basilusker

Här sitter jag och har tråkigt och mår dåligt.
Igår var jag på vårdcentralen och fick medicin mot urinvägsinfektion. Det var på tiden!
Men idag har jag känt mig hängig, haft ont i huvudet och nu i halsen.
Det är väl jäkla typiskt?

Jennie fyller 18 på torsdag så vi ska fira henne med buller och bång på fredagen. Jag vill inte missa det :(
Kommer bli awesome!

Idag har jag snabbfikat med Millie på Waynes och ätit supergod pastasallad med smält ost aka currydressing ^^ Det var mysigt på en höstig dag som denna. Sen åkte hon till Highboda och skulle repa med coola bandet.

Nu ska jag äta lite glass och beklaga mig för pappa.

Du.

Just nu orkar jag inte. Nu är det inte värt det. Just nu borde vi gå skilda vägar. Jag ger så mycket.
Jag har inte modet och inte styrkan. Jag har hopp.

Du.
Det finaste jag har hittat.

Sicko

Nu är jag sjuk igen. Feber, illamående och nys.
Mitt immunförsvar kan ta sig.


Over and out. Natti.

No fucking española

Idag sov jag länge eftersom det blev väldigt sent kvällen innan. Jag och Sofia hade djuuuuupa samtal ända in på småtimmarna. (Y)
Tillsammans med Martina & Sofia åkte jag till stan och satte sprätt på lite stålar. Lite kläder följde med hem.
Sedan kom kusin Linn och lånade kläder inför sitt 80-talskalas på lördag.

Sen var det spanska. *dramatisk musik.. duum duum duum*
Och det var skit.
Spanskatanten pratade som vanligt på enbart spanska, jag fattade absolut ingenting och alla andra fattade allting. Hon gav mig jättemånga frågor och jag bara skakade på huvudet och sa: vet inte.
Blickarna från de övriga tjugo i klassen brände och jag kände mig som den kassaste på hela jorden. Jag var nära på att börja storgråta och rusa ut tre gånger. En liten tår kunde jag dock inte hålla inne. Inte heller några för några fler inne på toaletten på rasten.
Det var hemskt och jag tänker aldrig mer gå dit igen.
På bussen hem grät jag i smyg hela vägen. Egentligen vet jag inte varför men jag kände mig så otroligt dålig och värdelös. Jag är ganska sårbar i vissa lägen tror jag. Jag började tänka på allt möjligt där på bussen och radion spelade bara sorgliga ballader som fick hjärtat att vrida sig i plågor.
När jag väl kom hem drack jag en stor kopp te. Nu ska jag tröstäta chokladpraliner och sitta och förbanna spanskatanten. Och hela det spanska språket för den delen..

Bild: Emo-Malin

Vad ska vi göra? Ta katten och köra!

Med underbart vackert höstväder tog jag katten i famnen och kameran över axeln och begav mig ut i trädgården. Fotosession! tänkte jag.
Min lilla söta Viggo är dock rädd för precis allt, inklusive det lilla knäppet från kameran när man tar ett kort. Så det blev bara tre kort innan hann sprang iväg mot säkrare granngårdar.
Det är tur att han är så söt i alla fall :)

Lite välbehövlig städning i strumpbyxlådan har jag även gjort idag. 15 par i soptunnan!
Så nu finns det plats för många nya. Dock konstaterade jag att jag nog har nästan alla färger..

Med en enkel tulipan

Världens bästa godisråtta har fått världens bästa "jobb"! Som provsmakare!
Jag anmälde mig på någon hemsida som jag hittade av en slump och idag fick jag ett paket i brevlådan med två ahlgrens bilar-påsar, en polly och en läkerolask. Plus ett mail med svarsformulär. Så nu har jag suttit och smaskat och funderat på hur bra sötman och syrligheten och utseendet är. Jag gillert!





Idag fyller broder Anton 16 år. Han fick en sänglampa och en godispåse av mig. Också var jag tvungen att gå upp sju imorse för att sjunga.. Men det fick det väl vara värt.
Imorgon blir det kalas med smörgåstårta och marsipantårta. Jag tycker inte om något ^^
Men det är ju bara himla typiskt mig. Nu ska jag baka negerbollar till födelsedagsbarnets ära i alla fall.

Det mesta har regnat bort

Jag tror att vi snart får lägga till september som en sommarmånad. Det tycker jag är bra. Fast bada kan man ju inte förstås..

Jag är superduperförkyld. Kanske är nån svininfluensan light? Fast det sitter mest i näsan. Jag avverkar näsdukar snabbare än papperstugg! Tar snoret aldrig slut undrar man ju. Kanske är det så att när man är förkyld byts allt blod ut mot snor. Isåfall hugger jag av mig armen så det kan rinna ut.
Ikväll har jag spanska på universitetet. Det är ett spännande språk, vackert och inte alltför svårt känns det som. Det känns så naturligt att prata. Orden liksom virvlar runt i blodet och kroppen skriker: varför har du inte läst spanska tidigare!
Oh vad jag ljuger bra.
Men nu ska jag inte ljuga. Jag avskyr mina spanskalektioner på universitetet. Det är sent på kvällen, det är stora grupper, det är alldeles för intensivt och jag har dåligt tålamod vilket resulterar i att jag bara blir sur och frustrerad. That's it. Korten på bordet.
Jag står ut med kursen endast för att jag behöver studiebidraget.

Idag ska jag i alla fall träffa min kusin Linn som jag inte har sett sen Gustav Vasa invigde Vasaloppet. Vi ska ta en truddelutt på stan och det är väl den enda ljuspunkten på denna dag.
Solen skiner förstås, det är alltid uppskattat.

Det går alltid hål i favoritkläderna

Rubriken talar för sig själv. Det är så det är.

Jag ska absolut inte bli hemmafru när jag blir stor. Det är ett konstaterande som jag har gjort denna vecka. Jag blir snart galen på att bara gå hemma och dutta och ditta och datta.
På måndag- och tisdagkväll har jag mina universitetskurser men det förslår inte så mycket. Det är så mörkt på kvällarna nu så man blir bara dödstrött. Speciellt om man har en galen colombiansk tant som står och viftar med armarna och skriker "Hasta la vista!". Då blir man jättetrött efteråt kan jag lova.
Igår dammsög jag hela nedervåningen, lagade mat och hyrde film med Martina.
Idag har jag skickat mail och ringt till banken. Också regnar det.
Hur kommer det sig att alla pensionärer inte blir galna av tristess?
Har de upplevt så mycket i sina liv så de är trötta på att det ständigt händer saker och tycker det är härligt att bara sitta och glo i väggen. Jag undrar...

Tur att man har en händelserik helg framför sig iaf!
Ikväll blir det muffinsbak. Det är festligt. Men mina rice krispies är slut (varför är alltid rice krispies:arna slut?!)...

En grå början på hösten

Jag sitter och funderar på varför vi människor så gärna skriver ner allt vi tycker och tänker. Varför vill man att andra ska läsa om vad som pågår i mitt huvud? Söker man efter likasinnade eller vill vi bara bekräfta att vi finns även om vi inte alltid hörs?
Det finns mycket att fundera på.
Man kan sitta och blicka ut över parken och titta på löven och träden och bussarna som kommer och går hur länge som helst. Och fundera.
Jag undrar hur det känns att vara ett löv. De är så modiga egentligen som vågar släppa taget och bara falla. De kan ju hamna nästan vart som helst.
På marken bland de andra löven eller rakt i händerna på ett barn med fingervantar. Eller också kommer det en hund och äter och sliter bland löven. Katterna kanske kissar på löven.
Det är nog inte så glamoröst att vara ett löv. Men nog är de modiga.
Det är sånt jag funderar på idag, denna första höstdag.

Artonårsdagar och operationsångest

Nu äntligen har även jag och Martina tagit det stora klivet över tröskeln till myndighetsåldern!
Det känns fint ska ni veta!
På fredag tar vi med så många vänner vi kan och partar loss på arena. Bara så att vi har det avklarat liksom.
Min födelsedag (tisdag) var mycket trevlig med huset proppfullt av släktingar och kompisar. Vi åt jättegoda pitabröd med kyckling och hallontårta i vanlig ordning.
Av mamma och pappa fick jag mitt efterlängtade gymkort så nu ska det bli fart på fläsket! I övrigt fick jag massor av mysiga saker: en marimekko-skål, gigantisk prydnadskatt, pengar, godis, en blommig hammare, vattenkokare och lite annat smått och gott. Lyckad dag!

Igår var det Martinas stora dag och den var minst lika trevlig. Vi avrundade kvällen med en norsk skräckfilm, Fritt Vilt. Rekommenderas varmt till den som vill ha kalla kårar längs ryggraden!
Och inte visste jag att norska pojkar var så trevliga att titta på... ^^

På natten kunde jag inte somna. Ångest och rädsla inför min hörntandsoperation på måndag var anledningen. Tidigt, tidigt på morgonen vaknade jag med magknip och illamående och låg vaken i flera timmar. Så nu måste jag ta mig själv i kragen och fundera på om jag verkligen klarar operationen. Om inte måste jag be om att bli sövd vilket innebär att jag kommer få vänta länge på en ny tid.
Onda värld!

Nude roses?

Alla utövare av regndansen måste verkligen ha dansat hårt de senaste veckorna. Även om jag tycker att regndansen är en synnerligen trevlig liten svängom skulle det ändå vara behövligt om någon soldans-utövare kunde träda fram i rampljuset en vecka eller två. Jag spanar!

I övrigt är det fredag idag. Imorse besökte jag vårdcentralen för ett halsprov som visade negativt. Tur var ju det men halsontet hänger i ändå. Man får väl hoppas att den skånska havsluften gör susen. Vi drar dit på söndag.
Ikväll vore det trevligt att ha lite sällskapsdrickning med en hop glada prickar men jag har ännu inte hittat någon som inte kvällsjobbar eller är på släktträff på kusten...

You know I'm bad... I'm bad!

Hej alla mina fans! Michael Jackson is my name och jag har återuppstått då jag tröttnade på dödens sällskap. Jag dog av mina starka mediciner så ni kan ju sluta att lägga resurser på att hänga ut min läkare och andra oskyldiga människor.
Närå, det var bara ett jäkligt roligt party hos Maria en lördag för ett tag sedan. Det var maskerad (litegrann iaf) och jag var Michael Jacksons okände lillasyster ungefär. Snygg var jag! Och dansade gjorde jag!

Bloggen har varit nere ungefär två månader nu. Det kallas semester och är en rättighet för alla svenskar.

Jag har tagit studenten, druckit litervis med champange, fifflat mig in på Nöjesfabriken, besökt Arvikafestivalen, gråtit på Thåström, fått solsting, jobbat kommunalt i tre veckor och blivit arbetslös. Också har jag renoverat toaletten i "lägenheten". Jag är en riktig pingla om jag får säga det själv!


Nu ska redaktionen på denna överbesökta blogg försöka sluta ha semester. Vi får väl se hur det går era latmaskar!

Bal på slottet

Nu är studentbalerna över. Jag var inte med på någon.
Konstigt nog kändes det mest vemodigt att stå utanför Nöjesfabriken i måndags där bl.a. Folkuniversitetet skulle ha sin bal. Mina underbara vänner var så fina och eleganta så det var inte klokt. De såg ut som prinsessor allihop! Det är väl inte konstigt egentligen att det blev lite blött i ögonen.
Igår, tisdag, var det dags för SÄG-balen på Blue Moon Bar. Vi tretton stycken som inte fick gå har kämpat på alla tänkbara sätt för att vi också skulle få vara med men bristande engagemang och kreativitet från arrangörernas sida satte stopp för det. För att inte tala om Magnus (bossen för BMB) som inte velat samarbeta med oss överhuvudtaget.
Jag for runt som en villvetting och försökte tussa ihop mina klasskompisar till ett gruppfoto men det gick inget vidare. Innerst inne var jag faktiskt väldigt ledsen även om jag försökte hålla humöret uppe. Studentbalen är faktiskt halva grejen med hela studentspektaklet och det finns inte ord på hur fel det är att inte alla fick gå. Jag kommer vara arg och ledsen för det hela livet.
Man får väl inbilla sig bara att maten var ruskigt äcklig, att det var trångt och svettigt och långtråkigt och dötrist...

Open Jam och hjärnskakning

Nu lever jag igen! Nästan i alla fall...
Jag härjade med två fina vänner igårkväll och när jag skulle kasta mig ner på golvet och spela gitarr slog jag bakhuvudet i hörnet på en fotpall :( Jag fick en bamsebula direkt och satt med ispåse i minst en timme. Det gick väldigt dåligt att sova också eftersom jag inte kunde ligga på något sätt utan att det gjorde ont. Därför har jag ont i ryggen idag efter mycket nattligt krumbuktande.
Jag tycker jag borde få pris.
Jag har diagnositiserat mig själv: lätt hjärnskakning efter lite research på sjukvårdsupplysningen.
Det stod att man inte bör dricka alkohol vid hjärnskakning :0 Hur ska det gå när det är student nästa vecka? Dessutom får jag för stunden inte på mig min mössa pga bulan. Lord help me!

Ikväll ska jag trots mina kramper försöka dra mitt strå till stacken i arrangerandet av Open Jam som går av stapeln på Arenan ikväll. Det blir nog riktigt skoj! Snart kommer några hit och då ska vi göra iordning mingelmaten för kvällen. Nio stycken honungsmeloner ligger det i mitt kylskåp... och ca 40 liter cider och mineralvatten! Fest!

Mi mysse?

I tisdags skulle jag ha fått min studentmössa. Men när jag och Millie skulle hämta ut dem hade de såklart tapat bort min... Är det inte typiskt!?
Idag fick jag ett mail från företaget. De skrev att de fortfarande inte hade hittat min mössa men att de skulle få en ny leverans imorgon. Och för säkerhets skull hade de beställt en ny som jag isåfall skulle få i början av juni. Min mössa var dock inte den enda som var på villovägar...
Men det är väl min vanliga tur.

Snart ska jag, Martina och förhoppningsvis Jennie åka till Sofia i Kristinehamn. Det ska bli myspys på hennes altan med chips, godis och grillat!

Bullar i ugnen

Jag har precis tittat på underbara filmen Juno som gick på Canal+. Den handlar om en 16-årig tjej som blir gravid och väljer att föda och adoptera bort barnet. Pappan är hennes bästa kompis, en söt och blyg kille. I slutet av filmen rann tårarna på mig... såklart!
Och nu är hela jag helt sprängfylld av mammakänslor. Jag har alltid varit fascinerad av gravida magar, jag tycker de är så vackra på något vis. Men jag antar att det finns någon form av modersinstinkt i alla kvinnor, bara att den ligger djupare hos vissa och närmare ytan hos andra.
För en vecka sedan drömde jag att jag gick runt på ett sjukhus med min egen gravida mage. Och även om det inte var på riktigt kan jag på nåt vis ändå känna känslan av den klotrunda, varma magen som handen liksom fick hålla upp litegrann. Åååh... *suck*

Nej, nu är det nog säkrast att jag tittar på lite skärgårdsdoktorn för att komma på andra tankar. Annars vet man inte hur det slutar! Juno 2 kanske...

För om man bara har ett tält

Jag satt och bläddrade i det senaste Netto-bladet när jag fick syn på en annons om ett 4-mannatält för bara 299! Jag och Martina cyklade genast dit och köpte det. Så nu har vi något att bo i på vår Arvikafestival!
I år har vi tänkt att packa smartare än förra och förrförra året. Det blir nästan inga kläder och bara kex, lite godis, chips och mineralvatten. Kanske att en och annan cider slinker ner också ^^ Det får vi väl se!
Maten har vi i alla fall tänkt att köpa istället för att laga för det orkar man ändå inte.
Men nu är vi helpepp på festival! Om dom bara kunde få dit lite fler bra band...

Cupcakes

Jag ska baka en tårta med jordgubbar på,
och mitt i tårtan ska namnskylten stå.
Sen ska jag duka fint bort i hagen,
och fira Pelle på födelsedagen.
Tänk vilken tur att jordgubbar finns,
det tycker jag och min Pelle Prins!
<3

Do you know the Muffin Man?

Efter en gråtfylld vecka med tragedier så det räcker för resten av året känner jag mig ganska slut. Min förkylning vägrar att riktigt släppa taget och varvas med allergi som heter duga. Våren är gräslig!
För tillfället är ögonen torra och munnen ganska glad, igår var det annorlunda. Jag har ingen lust att förklara, jag skäms så. Det finns egentligen bara ett ord ... förlåt.
Jag är inte mer än människa.

Veckan som kommer bjuder på fasansfullt mycket skolarbete. Jag har prov i psykologi A och samhällskunskap, inlämning i psykologi B, projektarbetesutvärdering och måste skriva en ruskigt bra bokrecension. Till detta ska också läggas till ett Open Jam-möte, utdelning av Open Jam-ballonger och födelsedagsfirande för faster Anette och mormor. May the force be with me!

Jag är himla sugen på att baka riktigt ursöta cupcakes också. Det har jag varit länge men jag tar mig ändå aldrig tiden till det. Det är ju lite pilligt och blir tyvärr bortprioriterat av läxorna. Fast det är ju egentligen rätt. Men tråkigt.

Genomskinligt grå

Som en bomb. Allting raserade på några sekunder. Färgerna och meningen försvann. Det är tomt. Det ekar.
Det finns inte ord nog. Det finns låtar. Men de förvärrar bara smärtan. De bekräftar verkligheten. Jag flyr från den.
Jag vill isolera mig. Jag vill radera all tid. Jag vill helst inte leva.
För en utav livslusterna är borta. Och jag kan inte förstå det.
Tårar rinner och händer griper efter saker att krama sönder.
Helst vill jag krama sönder dig.
Jag kommer aldrig att klara det. Jag kommer gå under för mig själv.
Kärleken är brutal. Du finns inte på riktigt. Du är en dröm. Du är för bra för att vara sann. Och jag älskar dig.

...och bena blir fulla med spring

Jag sitter och vråläter choklad och lyssnar på Emil i Lönneberga-sånger. Då börjar jag gråta. Jag har väldigt lätt för att börja gråta om någon har missat det.
Jag tror jag har fått ett litet stänk av 18-årskris i förväg. Just idag när livet känns lite jobbigt och hjärtat värker då vill man gärna gå tillbaka till de små söta klänningarna, gosedjuren, skrubbsåren på knäna, lekarna och oskyldigheten.
När sommarlovet var ett oändligt långt lov med bad, glass och bus och inte ett stort, läskigt steg till ansvar, förväntningar och plikter.

Jag bestämde mig för att inte göra eller säga något. Bara för att inse min betydelse. Men såklart veknade jag. Nu raserar allt och blir fult.

Flickan sa sisåhär:
Det är vår kom håll mig kär
Vårens tid är så kort
Snart den rinner bort
Kärlek kom, o, kom
Ljuv som vårens blom
Lika skön och lika kort
Svinner lika fort

Vintern raaaasat ut bland våra fjällar

Igår hade vi Valborgsfirande på Borgmästarholmen. Vi kalasade på korv, marshmallows, cider och vattenpipa. Människor kom och gick ganska mycket men det var väldans trevligt tyckte jag!
Dock bar det av hemåt ganska tidigt (innan 12) eftersom jag var rejält sjuk. När jag väl var hemma trodde jag nästan vi skulle behöva ringa ambulansen men efter medicinering och sömn blev det bättre.
I onsdags blev det premiärbesök på Glada Ankan. Jag, Maria och Josefine gick dit för att titta och lyssna när Bermuda skulle spela. Det var även två andra band varav det ena verkligen fick tummen upp av oss. The Hives-stuk var det!
Bermuda började spela ca halv 1 (!) och det hela var väl slut runt 1. Jag fick sällskap av Ristvall och Sondre på promenixen till Orrholmen där jag tvingade till mig en sovplats hos Samuel. Dock vaknade jag några timmar senare med en så ömmande hals att jag knappt orkade prata så det blev ingen skola för min del.

Be proud women!

I religionen fick vi två stycken häften att läsa inför ett seminarium imorrn. Temat är islam och de olika fördjupningarna är bl.a. heliga krig, terrorism, slöjor och könsstympning.
Det var en tvåsidig, mycket detaljerande beskrivning av hur stympningen går till. Häftet sa att det inte hade med religion att göra, det var oftare seder och traditioner, framför allt i afrikanska byar. Jag läste artikeln med avsky. Efteråt rann tårarna som en vårflod och jag kräktes nästan.
Nu rinner dom igen bara för att jag tänker på det.
Jag tror faktiskt det var det hemskaste, mest avskyvärda och ohumana jag någonsin läst.
Flickor som kan vara bara 4 år placeras på en pall medan kvinnor från byn håller fast henne i järngrepp. En icke utbildad kvinna tar sedan en kniv och börjar skära, skrapa och rispa i hennes mest ömtåliga och känsliga kroppszoner. Helt utan bedövning! Flickan skriker och vrider sig såklart av smärta vilket ofta resulterar i att kniven slinter och gör ännu mer skada. Om flickan tenderar till att svimma ger kvinnorna henne starka kryddor att lukta på så att hon ska piggna till. Det kan även hända att hon får för sig att bita av tungan av smärta (ungefär som när grisarna knaprar av svansarna på varandra när de är fullproppade med kemikalier för att bli fetare innan slakten). Kvinnorna stoppar då samma starka krydda i munnen på henne för att tungan ska fara in i munnen igen. När ingreppet är klart ska alltihopa sys ihop med taggar från akaciaträd med en liten, liten öppning för diverse vätskor. I öppningen sticker man dessutom upp en pinne för att det inte ska läka ihop. Sedan bandagerar man ihop flickans lår så att hon inte kan gå också får hon ligga som en död fisk tills det har slutat rinna blod ungefär.
Lever vi verkligen på tjugohundratalet?
Anledningen till denna tortyr är för att flickan inte ska vara ute och roa sig innan hon blir gift.
Att beröva en kvinna på hennes sexualitet och lust är väl om något ett brott mot den där jäkla Guden. Varför skapade han då kvinnan med hennes intima delar och man ändå ska skära bort alltsammans? På små harmlösa flickebarn dessutom som inte har en susning om blommor och bin. Flera utav dem dör medan andra får utleda livet med smärtor och förlossningskomplikationer. Är det konstigt att jag gråter av förtvivlan?

Som ett litet plåster på såren upptäckte jag ett nyhetsmail från Unicef. Dom har barngala den 1 maj och flickors könsstympning kommer att uppmärksammas där.
I Niger har tio byar bestämt sig för att avskaffa och motarbeta stympningen efter att de äntligen insett riskerna med det. Nu vill hövdingen i en utav byarna fortsätta med arbetet med att upplysa människor om hur galen traditionen är.
Jag för min del är villig att ringa in mycket pengar till Unicef för att få slut på barnens omänskliga lidande!

One day I'll fly away

Jag sitter och filosoferar över livet medan jag äter choklad.
Det är småkillar som har fotbollsträning utanför fönstret. De kanske är runt tio år.
De har så mycket tid framför sig. Så många val, möjligheter och nya vägar.
Jag sitter och är lite rädd för framtiden. Tillvaron är så trygg som den är nu. Och jag inser hur rädd jag är för att bli ensam. När studenten är över och vännerna skingras åt olika håll, måste man börja om då?
För mig var det en ordentlig spark i rumpan att börja gymnasiet. Jag tror det var först då jag började leva, vågade leva. Men nu är jag rädd för att inte få ha det lika roligt längre som under dessa tre år, som har varit de bästa i mitt liv. Jag är rädd för att bli ensam och tvingas möta stora världen själv.
Tänk om jag ska leva hela livet längtande tillbaka till mina gymnasieår?

Blandat med dessa orostankar finns ändå känslan av frihet. Att få fylla arton och börja upptäcka världen och testa gränserna i livet. Det finns så mycket jag vill hinna med och hos mig är det aldrig någon brist på varken vilja eller engagemang. Tid är däremot en bristvara nu för tiden.

Nu är min choklad slut. Dags att sätta ner fötterna på jorden igen och återgå till läxorna. Än är det 46 dagar kvar tills vi springer ut och kastar våra mössor.

Vatten, stan är full av vatten

Woah, I'm back.
Snorigare än någonsin. Känner mig jäkligt eländig at the moment.
Svullen, kli i ögonen, tendens till kissinfektion (igen...) och väldigt seg i varenda lem.
Idag regnar det och är mulet vilket jag faktiskt sjunger en liten sång för. Hade det varit sol hade jag fått dåligt samvete för att jag sov bort hela dagen. Regn dämpar dessutom pollenhalten i luften. Fast sen när det blir sol igen då har alla pollenträd och buskar fått massa näring och då blir det pollenbomb. Men det tacklar vi då.

Jag har pluggat som en gnu och inte haft något socialt liv på länge känns det som. Nu är det lite bättre. Efter nästa vecka iaf.

Har ändå hunnit med lite roliga saker som tex. skidresa till Lofsdalen, fest på Orrholmen, vårshoppping och igår ett himla trevligt vinkalas på Stockfallet hos Ingrid.
Ett fett rivmärke på armen har jag kvar som minne. Så kan det gå när man är glad i byxan och bästa kompisen ringer så man totalt freakar ut!

Denna dag ska spenderas med psykologipluggande och ev. muffinsbak. En promenad i regnet vore ju inte helt fel heller.

Guldhjälmarna på!

Igår var det en utav de mest nervösa hockeymatcherna jag nånsin varit med om! Färjestad vände 2-0 till 2-2 och det hela gick till sudden death. Det var en riktig pärs kan jag lova. Vi skrek och svor och hoppade i tv-soffan och jag tuggade även sönder en kulspetspenna. Som tur var vann Färjestad tillslut efter ett riktigt pangskott av Holtet. Ikväll kommer dock nervositetsnivån höjas ännu ett snäpp eftersom vi har chans till guld. Men jag tvivlar inte en sekund. Ikväll är det på med guldhjälmarna!


Idag lämnade jag äntligen in det jädrans projektarbetet. Jag känner mig otroligt lättad!

Riktig skäck

Igår kväll tittade familjen på I Am Legend på begäran av lillebror.
Den handlar om en man som hittade ett botemedel mot cancer men som oturligt nog gjorde alla till zombieliknande mördarmaskiner. Delar av jorden försökte evakueras men eftersom viruset var luftburet dog så småningom hela mänskligheten. Den enda som överlevde var Will Smith (jag minns inte vad hans roll hette) och hans hund Sam. De två lever helt ensamma i New York och försöker hitta ett botemedel för att göra zombisarna till människor igen.
En science fiction-film med andra ord. Och så fruktansvärt obehaglig tyckte jag!
Jag och pappa hade en livlig diskussion efter filmen om saker som vi tycker är hemska. Han menar på att det värsta som finns är filmer som Schindler's List där alltihopa har hänt på riktigt. Och jovisst är väl sådant hemskt men jag tycker ändå att det är mycket värre med sådant som inte har hänt. Science fiction. Hur mycket man än pratar om de miljoner judar som dödades så går det inte att förstå hur mycket oskyldigt folk det faktiskt är. Det är helt enkelt för stora siffror. Dessutom känns det otänkbart att något liknande skulle kunna hända igen med tanke på hur de mänskliga rättigheterna och FN och allt sånt har förbättrats sedan dess.
Med science fiction däremot kan man inte veta att det inte kommer att hända i framtiden. Många menar på att det är människan som har utvecklat HIV och AIDS så varför skulle inte handlingen i filmen I Am Legend kunna hända. Jag tror inte forskare vet så mycket om påföljder och risker som de utgör sig för ibland.
När jag var mindre var den hemskaste filmen jag visste Artificial Intelligens, A.I. Där har människor utvecklat robotar som har känslor och som ska kunna ersätta förlorade barn osv. Jag tyckte att det var helt fruktansvärt att den lilla söta pojken inte var riktig och att han kunde förstöras bara genom att plocka ut chipet ur bakhuvudet.

Så skräckfilmer med blod, monster och psykgrejer i all sin ära men de hemskaste filmerna är ändå science fiction i min värld.

Here comes the sun, tra la la la

Idag är det plugg plugg plugg som gäller. Precis som igår, imorrn och i övermorgon...
Jag har dock kommit igång ordentligt så det känns helt okej. Jag skriver om psykisk hälsa och ohälsa och det är faktiskt lite intressant på sina ställen. Men det är tungt att tänka på hur lång den jäkla rapporten måste vara. 20-30 sidor begär dom!

Igår var familjen Borr här och vi kollade på hockeyn och käkade pizza. Det gick vilt till kan jag lova. Vi lyfte nästan taket med våra skrik och svordomar. Som tur var vann Färjestad tillslut med 4-1.
Jag avslutade kvällen med att se på Yes Man med underbara Jim Carrey. Jag var mycket skeptisk till den i början men efter en kvart kom den igång och blev en riktig feel good-film! Rekommenderas varmt till alla som vill ha sig ett gott skratt på bekostnad av Jim Carreys fantastiska minspel.

Solen retar mig såklart där ute med att stråla som aldrig förr. Det är synd att det inte går att sitta ute och skriva, man ser inget på skärmen då.
Men jag tröstar mig med att proppa i mig Riesen i alla fall :)

Pappa jag vill ha!

Det nationella svenskaprovet gick superbra på lite mindre än tre timmar. Jag skrev om filmpåverkan, Rallybrudar och jämställdhet.
Eftersom jag slutade så tidigt tog jag mig en runda på stan. Mamma köpte några nödvändiga saker åt mig, sådant som jag inte har råd med själv. Typ löparbyxor och underställ.
Det blev även en liten tripp till Maxi för att köpa hårfärg. Fick med mig en fet godispåse hem också :D

Dagens stora händelse var Gina Tricot. Jag ville börja gråta där inne för att dom hade så förbjudet mycket fina kläder. Speciellt bedårande klänningar som är det bästa jag vet!
Det var prickiga med volanger, jeansklänningar, linnen med spets, småblommiga klänningar och allt kan man drömma om.
Men det enda jag fick med mig ut från affären var ett par trosor för en femtiolapp. Suck.

Ingen sommar utan reggae

Nu sitter jag och softar med reggae-radio och längtar efter varmare dagar. Har varit hos Millie i Forshaga och färgat håret på henne. Också har hon hjälpt mig med min grymt snygga namnskyltgrejimoj! Fett mycket najs är den :D

Hon ska åka till Island imorgon och jag är avis. Fast jag skulle inte ha ro nog till att åka bort nu tror jag. Det är för mycket jävla projektarbete och för lite chill.

Imorgon är det svenska nationella-uppsatsen i fem härliga timmar. Hur ska man klara det utan mat ?! Jag funderar på att smuggla in ipod för annars är det jobbig tystnad om man inte kommer på vad man ska skriva om.

Det börjar någon ny lag imorgon om detta med fildelning. Jag fattar ingenting som vanligt. Men så är det ju första april imorgon också, så det är väl bra att börja värma upp.

Jag förbereder mig på lur-attacker från en person vars stora passion här i livet tycks vara att lura oskyldiga, arma flickor som förlitar sig alldeles för mycket på vad denne säger.

Nu ska jag äta en glass och digga vidare.

Rastaman live up!

"Nu blev dä kvälla"

Nu sitter jag här i mitt nedsläckta hus med endast datorn som ljuskälla. Det är lite mysigt skulle man väl kunna säga. I stan har kommunen släckt ned runt torget och kör på fackeltåg. Heja!

Idag har jag spenderat tio timmar på universitetet för att genomlida Högskoleprovet. Det var kämpigt kan jag lova men det känns samtidigt riktigt bra efteråt! Att det gick bättre än förväntat är ju dessutom ett trevligt plus i kanten.

Igår var en riktigt kulturell dag för mig och Millie. Vi började med att avfyra hejdundrande svenska-nationella-tal utan att svimma, spy eller gråta. Sen lagade vi mat i den curryiska (?) andan och begav oss till UNO för att uppleva lite folkmusik. Otroligt bra föreställning var det!
Klockan sju tog vi oss tillsammans med Maria till Scalateatern där vi skulle kolla in den bejublade Rocky Horror Show. Den höll absolut alla mina förväntningar och lite till! Musikaler i all sin ära men när man kombinerar det med ett gäng transvestiter då blir det något alldeles extra.
Kvällen avslutades med filmen Hairspray men vi somnade innan den var slut.
På natten drömde jag om århundradets krig med mig och Millie i spetsen. Spännande!

... och katterna bara sover

Jag har fått klagomål från de södra delarna av Karlstad att jag är dålig på att skriva regelbundet. Jag är dålig på att göra det mesta regelbundet. Så är med det.

Nu har jag precis skrivit klart min jobbansökan till Sunne Vattenland som jag verkligen hoppas att jag får. Jag har sökt nästan alla tjänster men hoppas mest på att få vara med i aktivitetsgruppen. Då får man bl.a anordna barnkalas! Det vore ultimata grejen för mig :D

Skolan vill jag inte skriva om för den gör en glad, kreativ och vårsprallig malin till en inomhussittande, stressad och otrevlig butterkaka. And that's all I have to say about that.

Nu ska jag gå och koka mig nudlar och sen ska jag iväg till gymmet. Kanske blir det lite övningskörning på samma gång. Nu när jag har avklarat att få motorstopp när jag stod först i kön av ungefär en miljon bilar och trafikljuset slog om till grönt, så finns det ju inte mycket mer att frukta känns det som. Det vore ju förstås om man skulle slå på stort och motorstoppa på motorvägen. Jag ska tänka på saken!

Så var helgen slut

Min blogg har ändrat utseende. Dock är den inte färdig. Fortsättning följer.

Helgen har varit helt värdelös bortsett från trevlig lördag- och söndagkväll. Jag har aldrig haft så mycket plugg i hela mitt liv som jag har nu. Helt sjukt!
Och tyvärr är det mycket kvar trots att jag har offrat hela denna helgen och avstått från en resa till Stockholm som säkert skulle ha varit hur kul som helst.
Idag fick vädergudarna för sig att skicka ner lite snö till jorden för det var ju precis vad vi alla ville ha. Dock borde jag väl vara glad att inte solen gassar dag ut och dag in eftersom årets upplaga av pollenbesvär redan har smygstartat. Men trots att jag inom en snar framtid kommer önska att jag inte vore född välkomnar jag ändå våren, solen och värmen med öppna armar.
Let there be pollen!

Tröttis & Tråkis

Jag vill sova nu!!!
Sitter uppe med psykologiuppsats... Det är lika tråkigt som ett helt berg.

Tidigare har jag träffat instruktören på Friskis & Svettis. Hon hette Camilla och hade en sådan otrolig personlighet! Hon var ganska ung och käck och skämtsam och helt underbar! Vi gick igenom lite allt möjligt och pratade om träning och mer därtill.
Världen behöver helt klart fler som Camilla. Som ser ljust och lättsamt på det hårda livet.
Jag kommer absolut gå och träna flera gånger i veckan nu! Heja!

Kom igen vårt kära Färjestad!

Idag var jag hemma från skolan med magknip. Det har varit en lugn och ganska skön dag med värmande sol. Jag gick ett varv runt huset och hittade snödroppar i rabatten. Då blev jag glad.
Sedan satt jag med katterna på altanen och njöt av solen.
Nu när det börjar bli mörkt och kväll är jag dock extremt uttråkad. Det brukar bli så när man bara går hemma och inte har någon att prata med på hela dagen.
Jag kan heller inte titta på hockeyn ikväll eftersom den inte sänds på "våra" kanaler... Ååh!
Jag tänkte därför att jag skulle ringa min vän Jennie och ta en lång promenad istället men sen kom jag på att hon är i Stockholm hela dagen med klassen. Världen är emot mig idag.
Egentligen borde jag sätta igång med psykologi-läxan men det känns alldeles för tråkigt faktiskt.
Är lite sugen på att måla om någonting...
Kanske blir att jag bakar cupcakes.
Eller rensar ut i strumpbyx-lådan.

Hej hej Monika!

Så var ännu en helg passerad och måndagsmorgonen närmar sig med stormsteg. Blä!
I helgen har jag läst igenom femtio papper (fram- och baksida) i projektarbetet. Det känns sitbra att jag äntligen har kommit igång men det är ganska enformigt och trist...

Jag har också letat runt på tradera.com efter balklänningar och hittat denna underbara prinsessklänning! Så fort vi får klartecken om balen ska jag och mamma börja sy ihop något liknande. Jag längtar! Om jag däremot inte får gå på balen skjuter jag mig.

I lördags ägnade jag ca. två timmar åt Melodifestivalen för första gången i år. Det var skräp är min enda kommentar. Bra programledare, idiotiskt upplägg, dålig musik och alldeles för utdraget.
Star Pilots bidrag "Higher" är det mest uppenbara plagiat jag någonsin hört.
Och varför måste Amy Diamond klä sig så hon ser ut som fjorton?!

Imorgon är det en lång dag. Halv nio till fem. Sen ska jag sola för det är skönt som fasen!

Idag har jag varit på Universitetet och lyssnat på information om olika utbildningar. Jag håller fortfarande fast vid mina planer att bli lärare för grundskolans tidigare år (alltså 1-6).
Jag fick inte ut så mycket av besöket mer än att jag känner att jag verkligen inte är mogen för att börja på universitetet än. Att börja en utbildning där betyder att man gör något med sitt liv, man väljer en väg. Jag måste få glida runt lite och pröva mina vingar innan jag sätter mig i skolbänken igen! Istället blir det kanske en spanska-kurs för nybörjare på KAU till hösten :)

I eftermiddag ska jag följa med kusin Linn till solariet. Bara 10 minuter... Spännande!

Tänkte testa att skriva nåt kort varje dag. Så att det verkligen blir en blogg detta. (Y)

Har haft ett underbart sportlov! Åkte skidor fem dagar i soliga Branäs, åt god mat, mycket godis och umgicks med många trevliga filurer. Jag blev medveten om hur otroligt dåligt tränad jag är eftersom jag höll på att inte komma ur sängen efter första skiddagen. Skärpning blir det nu! Har därför ringt och bokat gyminstruktör på F&S till den 12 mars. Tänkte därefter försöka träna tre gånger i veckan. Får väl se hur länge jag håller det löftet...

Helgen var mycket lyckad den med. Hann med att träffa de flesta av mina vänner. Vickan kom hit från Göteborg och vi fick oss några glada skratt :)
Sedan var jag på Score (och även en timme på arena) på lördagen och en massa på Orrholmen.

Idag hade vi välbehövlig studiedag. Så nu har jag vilat upp mig och är fit for fight for school! Lite grann åtminstone... Det är ganska mycket nu.

Sportlov

Äntligen är det sportlov! Jag har längtat och längtat och längtat och jag tycker faktiskt att tiden har gått jättefort!
Jag fick en perfekt start på lovet igår också. Var hemma hos Samuel och latmaskade mig ordentligt med film, pizza, godis och chips. Filmen Bolt rekommenderar jag varmt till alla :D


När jag kom hem på eftermiddagen idag såg hela huset ut som ett bombnedslag. Överallt var det vantar, överdragsbyxor, termosar, väskor och skidstavar. Riktigt mysigt, jag trivs som fisken i vattnet när det är rörigt och lite kaos!
Nu har jag städat mitt rum så att farmor inte ska slå ihjäl sig när hon ska vattna mina blommor medan vi är borta. Också har jag bakat negerbollar!
Imorgon sticker vi till Branäs med familjen Borr. Jag vet alldeles säkert att det kommer bli fem underbara dagar i skidbacken. Datorn åker med för att vi ska kunna titta på film och om vi har tur så hittar vi kanske en internetuppkopppling nånstans bland snödrivorna.

Se upp i backen, fyra hål i nacken!

Jag är trött. Så där trött så det svider i ögonen och så där så att dom ofrivilligt slocknar. Jag är varm och lyssnar på ganska trevlig radio. Perfekt för att bara lägga sig ned och dra en filt omkring sig. Vinterdvala.
Det är ganska fint ute nu. Jag var en snöhatare ett tag men jag tror jag tycker om den nu. Det är viktigt med snö när det snart är sportlov. Annars blir det inte samma sak.
Himlen är lite rosa och det är också fint. Jag vill gå i skogen och ta kort på allt det fina. Sen vill jag koka kärleksté och äta scones och morotskaka. Med min vän Martina.
Istället ska vi träna. Det är också kul förstås men just nu är jag så trött.
Och just nu orkar jag inte analysera etik och moral.
Är det rätt att skaffa ett nytt barn för att rädda livet på ett dödssjukt syskon?

Just nu får dom göra nästan vad dom vill. Så länge jag får drömma om gröna ängar.
Så kan vi sjunga tillsammans om en längtan som aldrig blir still, för alla oss som aldrig vet vad vi vill. Det är kärlek det. Dom små orden i vardagens alla bestyr.

Ett tvåpack.

Det finns två stycken av samma sort. På ett vis. Hemligt.
Den ena är en ny upptäckt. Inte så mycket fel och jobbigt som jag hela tiden har trott. Man ska verkligen inte döma folk för snabbt. Jag tycker hur som helst om det som händer. Det känns bra att skapa nya kontakter och vandra på outforskade vägar. Det är postitivt, vänligt, uppiggande och bra för själen.
Den andra är just nu ett kliv bakåt. Men det varierar från dag till dag, från timma till timma. Ibland är det det jobbigaste av allt. Ibland berör det mig inte alls.
Det är alltid en pånyttfödelse att höra dina ord och känna din doft. Ibland är det det jag lever för.
Men ibland är det anledningen till att vilja dö.

Helgfilosofi

Jag har en förmåga att gråta väldigt lätt. Speciellt när jag är arg och tycker att något är orättvist.
Därför har det spillts många tårar när det närmar sig helg.
Jag och några av mina kompisar har inte fyllt krogåldern än och kan därför inte följa med när vännerna drar ut. I början, när det var sommar, gick det an någorlunda eftersom det var lätt att dra ihop ett gäng, hitta en trevlig gräsplätt och korka upp en flaska vin eller några cider.
Men nu när årstiden inte tillåter oss att sitta ute och ha det trevligt blir hemmakvällarna allt fler. Visst är det väldigt skönt att bara ta det lugnt ibland men när man sitter och tröstäter godis för tredje eller fjärde helgen i rad skulle man gärna byta ut allt lugnet mot en hejdundrande fest. Filmerna i min bokhylla känns uttjatade och livet går på någon slags rutin.
Så när jag sitter på en torsdags- eller fredagseftermiddag och hör mig för vad kontakterna på msn-listan ska hitta på i helgen slutar det oftast med att jag känner mig ensammast i hela världen. Och det är då det inte går att hålla emot tårarna.
Jag får inte gå på min egen studentbal, jag får inte köpa studentmössan själv, jag får inte skriva på skolpapper själv och jag får inte följa med kompisarna på helgerna. Är livet ens värt att leva när man inte är 18 år? Ibland funderar jag på det...

Samtidigt kan jag inte undgå att känna mig bortskämd och lite drama queen.
Jag är ju trots allt inte alldeles ensam om att sitta i den här situationen. Jag har underbara vänner som stöttar i ur och skur. Vänner är nog det finaste man kan ha här i livet.
Men jag tycker ändå att jag har rätten att tänka lite egoistiskt ibland och vara lite nere och deppig. Man kan ju inte alltid vara på topp.

Atlantis:
"När man når botten kan det sen bara gå uppåt"

In the 60's

Idag fick jag 60-talsfnatt! Det drabbade mig då jag hörde en otroligt svängig Beatles-låt på radion. Twist and Shout.
Nu drömmer jag mig bort till pastellfärgade, prickiga klänningar, isglass, elvis, cadillacar, jukeboxar, blommor och grönt gräs! Ungefär som i Grease kan man väl säga. Jag önskar i alla fall att jag hade kunnat fått vara med då på den fina tiden. Jag tycker allt verkar så underbart då!
Inget jäkla tjat om krogar och suparfester. Tänk att bara gå och dansa i Folkets Park eller något liknande. Jag måste verkligen hitta en tidsmaskin...

Peace!

Atschi atschi atschi prosit!

Andra dagen hemma från skolan idag. Ganska långtråkigt.
Jag har klinkat lite på nyinköpta guitar hero 3 men tillslut blev jag trött i fingrarna.

Näsan bara rinner och rinner och jag har slagit rekord i nysningar på rad. Sju stycken.
Nu är hela näsan röd och den svider efter alldeles för många fräääs i näsduken. Papperskorgen är alldeles överfull.
Jag känner mig eländig som en naken eskimå. För dom skulle nog känna sig väldigt eländiga om dom vore nakna.

God Bless America!

Hjälp vad den här bloggen uppdateras ofta. Man hinner inte med i svängarna. Or not.

I alla fall. Nu sitter jag sjuk i min säng och har precis sett Barack Obama svära president-eden på tv. Bush flög iväg i en helikopter till Texas och vi får verkligen hoppas att han stannar där for ever and always.
Natten till måndag toksnöade det och nu håller allting på att blaska bort. Underbara januari.
Mitt liv går väldigt mycket upp och ner nu. Jag har sedan länge konstaterat att jag är en väder-människa som påverkas otroligt mycket beroende av färgen på himlen.
Just nu är den grå och då är även jag ganska grå.
Jag värdesättar mina underbara solglimtar otroligt mycket men jag hemlighåller för mig själv vilka de är.

Snart kommer mamma hem och lagar fiskbullar till mig. Nom nom!

Omnia vincit amor.

De sista timmarna...

Nu är mitt sista jullov snart över. Det är verkligen vemodigt.
Jag sitter och peppar mig själv med musik som påminner mig om sommaren och värmen och glädje och kärlek. Tyvärr är musikbiblioteket fortfarande infekterat av julmusik i mängder. Den ska rensas ut så fort jag orkar! Julen ska bort bort bort!

Nu är det 2009. Det är ett stort år med stora händelser.
- Jan fyller 50 år
- Mormor fyller 85 år
- Jag tar studenten
- Anton & Linn går ur nian
- Farmor fyller 75 år
- Jag & Martina fyller 18 år
- Farbror Lennart fyller 50 år
- Sandra fyller 10 år

Också har vi några blivande tjugoåringar.
Det nya året ska bli sundare. Jag ska börja träna flitigare. Mitt mål är att springa Karlstad Stadslopp den 13 juni på mindre än 1 timme och 14 minuter (som var min tid för fyra eller fem år sedan). Det blir väl lite spännande!
Jag orkar inte vara så ambitiös som alla andra och skriva om det gångna året i detalj och lägga upp de bilder som beskriver det bäst. Jag blickar hellre framåt!
Men jag vill ändå nämna några saker som har betytt mycket för mig.

Jag har under året lärt känna mig själv på riktigt. Tack vare olika personer och framför allt en speciell person i slutet av året. Den här personen har kastat omkull hela min tillvaro och rört om i grytan ordentligt. Personen betyder mycket för mig och har hjälpt mig att klara ännu en grå och dyster höst och vinter. Du har en mycket speciell plats där inne!
En annan person och jag har stärkt våra oskiljbara vänskapsband vilket känns så underbart att det inte går att beskriva med ord. Vi ska ta oss an världen på egna ben, hand i hand. Med varandra klarar vi vad som helst. Vi är bäst och vi lämnar aldrig varandra.
Två andra personer har jag också stärkt mina band till. Utan dem skulle min vardag rasa samman och jag skulle inte vara något alls. Det kommer svida i hjärtat när vi skiljs åt. Men jag vet att vi aldrig någonsin kommer tappa varandra.
Hela året kan sammanfattas med orden: "I've got no party to go to" (Marit Bergman - No Party). Nästan alla mina vänner fyllde 18 detta året. Krogåldern.
Jag har aldrig suttit hemma så många helger som detta år. Men i och med mitt tråkande på fredag- och lördagkvällar har jag insett att livet kretsar verkligen inte kring alkohol. Den förstör mest och gör att människor inte agerar som sig själva. Man gör och säger dumma saker som sedan inte går att ta tillbaka. Man bygger inte relationer, varken kompis eller pojkvän/flickvän av alkohol. Man bygger det av det som finns på insidan. Allra längst in.
Jag tycker om mig själv för att jag kan konsten att uppskatta det lilla i vardagen. Det är därför jag oftast ler. Men jag vet också att jag har ett stort hjärta som är lätt att såra. Jag sprider gärna kärlek var jag än går men får jag inte tillräckligt mycket tillbaka brister jag. Men jag vill ta in många i mitt hjärta för det är stort. Det har jag ärvt av min mamma.

Det här året, 2009 ska bli vårat år. Nu är det våran tur. Det är vi väl värda.